Pappret överlever boken

Schaktmaskinen släpper en skopa Harry Potter på golvet med ett brak. Två lass broschyrer och tidningar landar ovanpå. Föraren blandar och rör med skopan i högen innan han skyfflar ner alltihop på transportbandet som leder in i rivaren. Under ett helvetiskt larm tuggas författarnas mödor till grovhuggen konfetti.
I andra änden av maskinen matas resultatet ut: 800-kilosbalar ombundna med stålband. Truckföraren staplar dem i högar i väntan på transport till massafabriken i Hylte, dryga 50 mil från HA Recycling i stockholmsförorten Spånga.
Avståndet till Liber Distribution är däremot bara några hundra meter. Därinne i de enorma hallarna ligger 18 miljoner böcker från Norstedts, Liber, Norstedts juridik och en rad andra förlag.
Hit kommer böckerna från tryckerierna i väntan på att skickas till bokhandeln. Ibland blir de liggande, ibland har de gjort en vända till bokhandeln och återvänt.
På förlagen studerar man sina listor över hur många böcker som ligger kvar, och hur gamla de är. Genomsnittsåldern på böckerna i lagret är mellan fyra och fem år.
Varje pall kostar 70 kronor i månaden att lagra. Blir inte det dyrt?
– Uppenbarligen inte, säger Börje Antebro, och skrattar. Han är försäljningschef och kundansvarig på Liber Distribution.
Börje Antebro tycker att böckerna ofta blir liggande för länge.
– Här finns titlar som aldrig rör sig, och som ligger kvar. Men förlagen håller på att bli duktigare, säger han.
Vad betyder det?
– Att de fokuserar mer på frågan.

Makulering av böcker är känsligt och förlagen vill inte gärna prata om det. Håkan Rudels, marknadschef på Bonnierförlagen, ger till exempel bara ett svar på frågan om hur mycket som makuleras: inga kommentarer.
Om man lyssnar till andra får man svaret fyra till fem procent. Det gäller allmänlitteratur, där skönlitteraturen drar upp snittet. Det innebär att över tre miljoner böcker makuleras varje år.
Siffran ligger relativt still över åren. Efter perioder med lageruppbyggnad kan den öka något, för att åter sjunka när förlagen anpassar sig och trycker mindre upplagor. Sådan är situationen just nu.
Börje Antebro uppskattar att makulaturen för böckerna lagrade på Liber Distribution ligger på ungefär två procent. Men där har man huvudsakligen läromedel.
Egentligen borde det vara enkelt att makulera. Om inte boken går att sälja, så ska den malas ner. Men det finns annat att ta hänsyn till:
Författarna blir inte glada när deras böcker skickas till den sista vilan. Kunderna blir inte glada när böcker redan efter några år inte längre går att få tag på. Med nätbokhandelns tillväxt har det också blivit svårare att avgöra när eller om en bok är osäljbar. Gamla titlar kan visa sig vara skendöda och vakna till liv.

Men de som fått sin dödsdom från förlaget skeppas med lastbil över till HA Recycling. Där i det virvlande dammet ligger Harry Potter och dödsrelikerna vid sidan av Marika Kolterjahns När kommer du tillbaka, Mary Flanagans Vild vitlök och Dick Harrisons Tankar om historia.
Hylte Bruk betalar 650 kronor per ton för resterna. Om varje bok väger ett halvkilo går det 2 000 böcker på ett ton – vilket ger 33 öre boken. Ett sorgligt kvitto på spilld möda.
– Men allt – pocket, inbundet, hårdpärmar och mjukpärmar – blir tidningspapper, säger HA Recyclings vd K-G Kyhlstedt uppmuntrande.
Peter Lindberg, inköpschef på Hylte Bruk, är inte så förtjust i bokblandningen. Särskilt inte de hårda pärmarna.
– Vi betalar för balarna, sen betalar vi för att bli av med pärmarna, säger han.
Processen när återvinningspapper blir massa och sedan nytt papper går i korthet ut på att det gamla pappret löses upp i vatten och körs runt i en blandare. Sedan silas massan och allt som inte lösts upp fastnar i silen: metall, plast, pizzakartonger och hårda pärmar. Metallen återvinns, resten eldas upp och värmer bland andra Halmstadborna. Den renade massan blir nytt papper.
Pärmarna är inte det största problemet; limmet är värst. Det måste tas bort ur massan med hjälp av kemikalier som får limmet att klumpa ihop sig. Klumparna flyter upp till ytan och skummas av ihop med trycksvärta och färg och andra rester från de ursprungliga trycksakerna.
På tryckerierna skulle man av miljöskäl gärna använda vattenlöslig färg och lim. Det gillar man däremot inte på Hylte Bruk. Då följer de med avloppsvattnet ut, och det är svårare att rena.
På Fiskeby Board utanför Norrköping görs kartong av återvunna böcker från bland andra Bonnierförlagen. Också här sorteras de hårda pärmarna bort och skickas till förbränning. Och liksom på Hylte Bruk är limmet det största problemet.
Om Torbjörn Gustavsson, sektionschef, fick bestämma böckernas format skulle alla ha mjuka pärmar utan för mycket färg.
– Och helst inte limmade, utan häftade. Limmet sätter igen sildukarna, säger han.
På Fiskeby används massan från återvunna böcker till det tjockare mellanskiktet i kartong – och kan slutligen hamna i en presentkartong på Hennes & Mauritz.

Minst tre miljoner mals ner
Enligt Förläggareföreningens statistik sålde föreningens medlemmar 45 miljoner böcker 2007. Med en genomsnittlig makulatur på fyra–fem procent innebär det att drygt två miljoner makulerades.
Den svenska totalförsäljningen av allt som klassificeras som en bok, uppskattar Förläggare­föreningen till 80 miljoner exemplar. Där ingår bland annat läromedel, importerade böcker, biblar och manualer. Om dessa räknas in maku­leras minst tre miljoner böcker varje år.

Rekord i återvinning?
Knappast någon annan bok i Sverige har gjort lika mycket för återvinningen som Harry Potter.
De enorma förhandsbeställningarna gjorde det svårt för Tiden att bedöma upplagan. Den näst sista boken, Harry Potter och halvblodsprinsen, trycktes i omkring 100 000 överexemplar. Merparten fick makuleras.
Inför den avslutande delen i november 2007, Harry Potter och dödsrelikerna, var intresset från bokhandeln så stort att förlaget åter lockades att trycka för många.
I december 2008 gick 50 000 exemplar från lagret på Liber till HA Recycling.